Ibland drömmer jag att jag kan spela piano. Ganska ofta.

Min hjærna står som mest stilla nær jag behøver den.

Hej då inbillade dekadens. Hej broccolifælt.

Teckningar av Lee Lozano.

Ett dansgolv fullt av Thomas Øberg. Ja tack.

Ström.

Nej, jag förstår inte långöverkropp modet.

Tisdag/En butiksbiträdesdagdröm.

-Hej!
-Hej!
-Vill du ha någon hjälp? ( En man som vid första anblick ser ganska vanlig ut kommer in i butiken. Han har jeans och tröja. Snygg men inte ansträngd. Han har glimten i ögat och och ett vackert leende. Han verkar humoristisk och ödmjuk. Han är i butiken ibland men köper ganska sällan något. Ibland byter vi några ord)
- Nej jag kikkar bara.
Han kikkar.
-Jo förresten jag skulle gärna vilja prova dom där skorna i en åda (som man säger på danska).
Jag hämtar dem, serviceinriktad som jag är.
-Passar dom godt?
-Dom passar godt. 
*Tystnad*
-Vill du ta en kaffe en dag ( frågar mannen bara sådär, ut ur det blå.  Egentligen skulle  man tycka att det var konstigt och lite jobbigt om han inte hade den där glimten i ögat som vissa får efter fyra öl eller iallafall tror att dom får)
Jag säger ja och tittar inte ned i golvet. 


Det visar sig att det är Köpenhamns svar på Håkan Hellström.

Min hjärna verkar smälta av butiksluft. Den har redan endel problem eftersom den har tappat både lokalsinnet och detaljminnet. Nu har den dessutom blivit besatt. 
Besatt av snygga par som går och kysser varandra i butiker. Besatt av stora breda klänningar med volanger och skirt tyg som man kan använda närsomhelst alltså både till fest och vardag och därför är värda att investera i.

Det är så väldigt svårt att stå och se upptagen ut där det inte finns något att göra. Att se intresserad ut av att göra lika mellanrum mellan alla galgarna. Eller sortera varannan blå, randig eller beige. Det känns hemskt att stå ut tiden när det känns som att man har för lite.
Slutsats: Pengar borde skjutas.

Jag længtar efter frisk luft och nytvættade lakan. Jag ønskar att jag inte ska till jobbet imorgon. Æven fast jag børjar klockan halv elva och får sova ut. Jag ær trøtt på saker och mænniskor som inte ær mina vænner.

Han dansar inte efter min pipa.

Jag har tinnitus i hjärtat.

Mustasch-spotting

Kort men lång promenad sen gick spårvagnen åt fel håll.

Nedan, två stycken Dick Bengtsson.

Dick.

Nästa gång kanske.

En i topplista: M.I.A

WayOutWest

http://open.spotify.com/user/goteborgcom/playlist/528cRRDgIJElCwP2y8JKs6

Fontän, fontän & fontän.

1965 kanske

Borde inte alla kvinnor och män få ha två partners? Kan man vekligen kräva av någon att man ska passa både i sinnet och i sängen? Och måste man egentligen vara ihop med någon?

G

Dom var kära i samma kille. Det var 1965 och han var nog kär i dem med. 

!

LOUSIANA.

S-O-L-I-D-A-R-I-T-E-T

Det är bra att komma ihåg hur det stavas så här i valtider och i andra tider.

Det ligger inte i mediet. Det ligger i kvaliteten. Jag tycker inte man borde kvotera in någon man eller kvinna på sämre meriter. Men många borde nog ta sig en funderare på hur man ser på kvinnors versus mäns arbete (speciellt i kalklandet).Därför är det kung att det tas upp sånna saker även här.

»Bevidstheden omkring problemet er altafgørende, hvis strukturer skal ændres.« Jomensåatt visst är det sant.

http://www.information.dk/240447

bonus: årets roligaste/sorgligaste kommentar.

Inception

Nej, det var inget för mig. Kändes som ett gammalt men dyrt recept. Ja action är underhållande den första halvtimmen.

I mitt nästa liv är jag du.

Jacques Brel - Ne Me Quitte Pas

Jag känner han till höger.